Vanligtvis försöker vi hålla en (1) ton i en text för att inte förvirra läsaren, d.v.s. de olika kapitel skall inte ge helt olika intryck. I detta manus däremot gör vi nu ett medvetet försök att formulera oss på helt olika sätt i kapitlen. I ett kapitel talar vi generellt till läsarna av boken, i ett annat talar vi till olika läsare i du-form, beroende på vad de jobbar som, och i ett kapitel så redogör vi för hur andra har gjort (nästan utan att vända oss till läsaren alls).

Så här ser kapitlen ut:

Kapitel 1 – Objektet i texten är BSC-metoden och dess bakomliggande teori

Kapitel 2 – Objektet i texten är en grovt stiliserad beskrivning av ett styrkorts fyra faser (helt utan referens till VEM som gör vad – bara vad som behöver ske)

Kapitel 3 – Objekten i texten är tre företag som har infört och använder styrkort, särskilt individerna som varit avgörande i dessa företag

Kapitel 4 – Objektet i texten är läsaren: individuellt. Ett direkt ”du” (därtill kan studenten läsa om dessa du:n som ”dem”)

Kapitel 5 – Objektet i texten är vår bild av det framgångsrika företaget som blir framgångsrikt genom att knyta ihop strategi och styrning med hjälp av BSC