Jag lyssnade på ett temaprogram om datorspelande på radio för några veckor sedan. Chefen för ett spelutvecklingsbolag intervjuades och han berättade om något som han kallade ”gamification”. Lite förenklat handlar det om att vi nu kan ha ”datorspel” i datorn eller telefonen som registrerar vad vi gör i verkliga livet, som sedan omsätts till ”poäng” i spelet. Vi blir alltså själva karaktärerna i en spelvärld – som utgörs av den verkliga världen.
I måndags var vi och åkte skidor och då blev jag lockad att ladda ner en app i telefonen som gjorde att alla mina åk registrerades via mina GPS-koordinater. På eftermiddagen kunde jag sedan läsa av hur mycket jag hade åkt, hur snabbt det hade gått och — om jag ville — hur bra jag hade åkt i förhållande till alla andra som också hade laddat ner denna app.
Hur skulle detta kunna användas i styrningssammanhang? Hur skulle vi kunna göra våra vardagsbeteenden poänggivande och därmed trigga oss att göra lite bättre än dagen innan. Eller rent av bättre än våra kollegor. I detta ryms en massa spännande frågor om samarbete och konkurrens? Om likheten mellan spelvärlden och den verkliga världen. Samt om det skulle vara integritetskränkande att övervaka medarbetarnas beteende i syfte att ge spelpoäng?
Frågan är väckt. Vad tycker ni?
Svaret är ja, det klart ni bör ta upp det! Hör av dig om du vill ha mer input!
You bet! Området är ju nytt för oss och det skulle kunna fungera som en alternativ ”teori” för vad som kan mana fram ett önskat beteende. Som ekonomistyrare är vi väl förankrade i antaganden om ”the economic man” och de flesta tillämpningar av t.ex. bonussystem bygger ju på dessa. Att det önskade beteendet ger poäng som kan växlas in i cash eller andra värdefulla ting. Men gamefication lanserar väl en annan idé: Att blotta ”spelandet” — att få poäng och avancera — i sig kan vara beteendepåverkande.
Ett spännande test vore ju att se vad som händer i en säljorganisation om vi ersätter $-belöningarna med en mer spellik metod för uppföljning. Låt oss pratat vidare!