Härligt,

Nu lossnade det. De senaste dagarna har fas-kapitlet (kapitel 2) sprutat ut. Jag betraktar just skrivandet som en inspelningen av en talkshow. Jag vet inte riktigt om detta är en korrekt jämförelse, men jag inbillar mig helt enkelt att inspelningen alltid är längre än det färdiga programmet. Och så är det med kapitel 2. Texten är skriven och den väntar nu på att klippas ner till ett tightare format – och jag vet att det finns tillräckligt många guldkorn i bruttomaterialet för att detta skall  bli bra.

Antalet uppdateringar i bokbloggen under de senaste veckorna matchar ungefär skrivläget. Efter en bra rusch i början av maj tog det sedan stopp för någon vecka sedan. Dels beror det på lite andra åtaganden, t.ex. projektredovisning av Gelateria Mia-fallet i Jönköping och möten kring vårt parallella arbete om prissättning, dels på att vi nu satt tänderna i nästa kapitel – det om kronologin. Varje kapitelstart tar viss kalendertid för att komma igång och hittills ligger det nog inte tillräckligt många timmar i det nya kapitlet.

Vanligtvis försöker vi hålla en (1) ton i en text för att inte förvirra läsaren, d.v.s. de olika kapitel skall inte ge helt olika intryck. I detta manus däremot gör vi nu ett medvetet försök att formulera oss på helt olika sätt i kapitlen. I ett kapitel talar vi generellt till läsarna av boken, i ett annat talar vi till olika läsare i du-form, beroende på vad de jobbar som, och i ett kapitel så redogör vi för hur andra har gjort (nästan utan att vända oss till läsaren alls).

Så här ser kapitlen ut:

Kapitel 1 – Objektet i texten är BSC-metoden och dess bakomliggande teori

Kapitel 2 – Objektet i texten är en grovt stiliserad beskrivning av ett styrkorts fyra faser (helt utan referens till VEM som gör vad – bara vad som behöver ske)

Kapitel 3 – Objekten i texten är tre företag som har infört och använder styrkort, särskilt individerna som varit avgörande i dessa företag

Kapitel 4 – Objektet i texten är läsaren: individuellt. Ett direkt ”du” (därtill kan studenten läsa om dessa du:n som ”dem”)

Kapitel 5 – Objektet i texten är vår bild av det framgångsrika företaget som blir framgångsrikt genom att knyta ihop strategi och styrning med hjälp av BSC