Jag lyssnade på ett temaprogram om datorspelande på radio för några veckor sedan. Chefen för ett spelutvecklingsbolag intervjuades och han berättade om något som han  kallade ”gamification”. Lite förenklat handlar det om att vi nu kan ha ”datorspel” i datorn eller telefonen som registrerar vad vi gör i verkliga livet, som sedan omsätts till ”poäng” i spelet. Vi blir alltså själva karaktärerna i en spelvärld – som utgörs av den verkliga världen.

I måndags var vi och åkte skidor och då blev jag lockad att ladda ner en app i telefonen som gjorde att alla mina åk registrerades via mina GPS-koordinater. På eftermiddagen kunde jag sedan läsa av hur mycket jag hade åkt, hur snabbt det hade gått och — om jag ville — hur bra jag hade åkt i förhållande till alla andra som också hade laddat ner denna app.

Hur skulle detta kunna användas i styrningssammanhang? Hur skulle vi kunna göra våra vardagsbeteenden poänggivande och därmed trigga oss att göra lite bättre än dagen innan. Eller rent av bättre än våra kollegor. I detta ryms en massa spännande frågor om samarbete och konkurrens? Om likheten mellan spelvärlden och den verkliga världen. Samt om det skulle vara integritetskränkande att övervaka medarbetarnas beteende i syfte att ge spelpoäng?

Frågan är väckt.  Vad tycker ni?

I kapitel tre skall vi ge oss i kast med frågan om hur olika personer i en organisation skall relatera till styrkort. För somliga är relationen uppenbar; den chef, vars verksamhet, beskrivs i styrkortet har en naturlig anledning att ”kolla hur det går”. Ekonomer och controllers — som producerar andra återkommande resultatrapporter —  kan få i uppgift att jaga in data och visualisera dessa på ett pedagogiskt sätt.

Men vilka andra berörs av styrkorten? Skall styrelseledamöterna bekymra sig om styrkorten? Skall vanliga medarbetare bry sig om vad som står i dem?

Vänligen säg oss vad ni är intresserade av. Antingen i kommentarsfältet nedan eller i ett mail till mig (carl-johan@petri.org).

Först en introduktion till vad BSC är. Mr O på Liber vill att vi skall skriva ”teorin” så att det räcker för läsaren att köpa denna bok. Jag misstänker att vi behöver ägna 10-15 boksidor åt att förklara ursprunget, lite av de olika tolkningar som finns samt knyta an till relevant kringlitteratur.

I avsnitt två kommer vi att skriva en handfull företags/styrkortsbiografier, d.v.s. beskrivningar av verkliga situationer där styrkort används. Dessa fall skall vara så pregnanta och självförklarande som möjligt. Sannolikt kommer de att väljas så att de täcker in olika aspekter på styrkortsanvändning

I avsnitt tre kommer vi att lansera en ny ingång till att förstå styrkort. Vi kommer här skriva om olika befattningar/rollers typiska relation till styrkort. I Making Scorecards Actionable hade vi ju också ett helt kapitel som handlade om roller – men då avsåg dessa snarare projektroller. Nu vill vi hjälpa läsare som är t.ex. controller, verksamhetschef, styrelseledamot, HR-expert osv att förstå hur de kan antas bidra till att styrkorten blir framgångsrika.

I det fjärde avsnittet kommer vi att knyta ihop säcken. Vad det kommer att innehålla vet vi inte än, men jag tror att illustrativa strategikartor respektive strategiberättelser att få stor uppmärksamhet. Dessutom kommer vi att ge en mer konstruktiv bild av IT-systems roll vid styrkortsanvändning än vad vi gjorde i den förra boken.

Vad tror ni om det? Synpunkter? Vad har vi glömt och vad kan vi ta bort?

Tillbaka efter en veckas skidåkning i Orsa. Härliga dagar…

Lika härligt var mailet som damp  ner i mailboxen i fredags, från vår förläggare. Mr. O skrev ett ganska långt (och innehållsrikt) mail och jag tar mig friheten att plockar ett citat ur sitt sammanhang. Bara för att det är så kärnfullt och bra:

”Vad säger ni? Jag säger:

Skriv!!!”

Så skall det låta!